Jag har hållt på att rusta båten under många år. Här nedan har jag kort beskrivit några av de saker som blivit gjorda. Registret är i bokstavsordning.
Här finns en lista på några saker som planerats men av någon anledning aldrig blivit gjorda.
Jag hoppas att dessa sidor skall vara en inspiration till dej att göra något. Oftast har jag haft betydligt fler tankar om saken än vad som framgår av denna beskrivning,
så hör gärna av dej så berättar jag mer.
|
Jag har gjort en hållare för radarantennen som jag kan vinkla ±15° i sidled. Den styrs av två linor som jag dragit ner till sittbrunnen. När jag ligger på en kryssbog vinklar jag antennen så radarloben fortfarande går mot horisonten även vid sidan om båten. Där finns sådana som p.g.a. antennens vikt själv ändrar vinkeln, men jag tror att de ganska snabbt går så trögt att antennen inte rör sig. Då är det bättre att ha linor och när det börjar gå trögt drar jag hårdare i linan.
|
|
|
Jag har gjort en peke som sticker ut 350 mm framför båten. Den är fäst via en sko i stäven.
Den går sedan 800 mm akteröver och är där fäst till skrovsidan. Detta gör att jag får ett stort
avstånd mellan fästena, samtidigt som peken inte sticker ut så mycket och därför behöver jag inte
ha något waterstag. Peken är täckt med ekbräder. Längst fram har jag ett block där jag fäster
genackern via en tillbakadragen lina. På babordssida har jag en ankarkulle och två hållare för
att fästa ankaret. Rullen sitter lite vinklad för att ankarkedjan skall komma i linje till ankarspelet.
Rullen är gjord i brons och navet i rostfritt.
|
|
|
Den nuvarande generationen av ankare började med Manson supreme och Rocna. Dessa är mycket lika i egenskaper och har flera kopior. Dom är en kombination av Spade ankarets fly och en bygel från Bügel ankaret. Spade har en form som griper mycket bra och bygeln hjälper till så att ankaret "alltid" lägger sig på rätt köl. Bygeln sitter också mycket ivägen när jag skall förvara ankaret på min peke, så därför köpte jag ett Spade ankare. Eftersom det är storleken på flyna som är det mest avgörande för hur bra ankaret håller så valde jag ett 15 kg men som är gjort i aluminium. Detta ankaret väger 7,0 kg och ger alltså en kraft mot botten på ca. 70 N. Detta är denna kraft som vill pressa ner ankaret i botten när man släppt ner det. När man sedan backar tillbaks så kommer man upp i en kraft på ca. 5000 N som drar det längs botten och gräver ner det. Som jämförelse så håller kedjan för en belastning på 35000 N. Samma ankare men i stål ger en kraft mot botten på 150 N. Jag tror inte det gör någon skillnad. I tabeller över rekommenderad storlek på ankaret så klarar aluminiumankaret inte en lika tung båt som stålankaret vid samma storlek på ankare. Det beror på att när ankaret grävt ner sig ordentligt och man får en vindvridning, så skall ankaret också vrida sig. Detta ger mycket stora böjkrafter på armen vilket aluminiumankaret har svårt att klara. Detta är mitt huvudankare som sitter på peken. Tyvärr så saknar det ett fästhål på nacken.
|
|
|
Brytarpanel. I akterkant på sittbrunnen, under rorkulten, har jag en panel med brytare.
- Där finns en tvålägesbrytare för sittbrunnsbelysning som sitter i targabågen. Två 10 W halogenflodljuslampor. - Där finns en tvålägesbrytare för sittbrunnsbelysningen som är placerad i sprayhoodstaket. Det är två små infällda armaturer med 5 W halogenlampor. Dessa kan också tändas från elcentralen i salongen. - Där finns två trelägesbrytare för lanternorna. - Där finns en stor tvålägesbrytare för att bromsa vindgeneratorn. - Där finns en kontrollampa för oljetrycket. - Där finns en kontrollampa för motortemperaturen. - Där finns en tvålägesnyckelbrytare för ”tändningen”. Denna matar kontrollamporna i panelen, bränslepumpen, startmotorstryckknappen, pumpen till sötvattenkylningen och ger fältspänning till generatorn. - Där finns en tryckknapp för startmotorn. Denna har en kontrollampa för generatorladdningen. Alla brytare och kontrollampor är av modulbyggd industrityp med täthetsklass IP 64. |
|
| |
| |
| |
|
Instrumentlåda. I framkanten på sprayhodden har jag längs ner en instrumentlåda ståendes på luckgaraget och ovan på denna sitter det främre glaset. Lådan är så hög i kanterna att jag har där kunnat sätta displayen till radarn. Där sitter också GPS:en och ekolodet. Lådan har en egen elcentral där jag också har kopplat solpaneler, sittbrunnsbelysning och belysningen över kök och kartbord. Autopiloten går av någon anledning också via denna central. Jag hade dess kontrollpanel uppe i instrumentlådan men den blev för långt fram och besvärlig att sköta vid inkoppling. Den har därför hamnat på babordssida på ruffskottet. På styrbordssida sitter kompassen.
|
|
|
Vindgenerator av typ Superwind 350. Generatorn ger 350 W eller 28 A vid 12,5 m/s. Blåser det 7,5 m/s så ger den 4,0 A. Det låter inte som mycket men den ger det dygnet runt och då blir det 96 Ah per dygn. Det är ett bra komplement till solpaneler, ofta när det inte är solsken så blåser det. Generatorn har ingen intern regulator utan all energi går direkt till huvudelcentralen. Till denna är där kopplat en shuntregulator. Vindgeneratorn sitter på ett Ø 48 mm rör som är fäst inuti styrbords tragabågspelare. Generatorn sitter så högt så jag kan står på akterdäck utan att vingarna slår i huvudet, men stärcker jag på armen så når jag bladen. Effekten som man kan få ur vinden är beroende av vindhastigheten i kubik. D.v.s. om vindhastigheten halveras så minskar effekten till en åttondel. Skall man jämföra olika generatorer är det därför mycket viktigt att man ser så att effektangivelsen är vid samma vindstyrka. Bara lite högre vind ger mycket högre effekt. Supervind ger 350 W vid 12,5 m/s. 7 m/s är 12,5/7 = 1,786 gånger lägre och då skulle uteffekten bli 350 W / 1,786 ³ = 61,5 W. Databladet säger 50 W.
Solen har en maxstyrka som man kan dimensionera panel och regulator efter. Där finns inget maxvärde för vad vinden kan blåsa. Därför är det intressant hur man löst problemet med för hård vind. Där finns flera tillverkare av trebladiga vindgeneratorer med diametern 1,2 m. Dessa kan inte frikopplas för då övervarvar de och börjar bli (dåliga) spjutkastare med bladen. Superwind har en funktion, som sitter i navets centrum, som är rent mekanisk och vrider bladen när de kommer över ett visst varvtal. Därmed begränsas uteffekten och man får ett skydd mot övervarvning. Tillverkaren påstår att det testats till 55 m/s. Andra tillverkare kopplar ur generatorn och kortsluter den när de kommer över en viss vindstyrka. Då fungerar generatorn som en broms men det innebär också att där utvecklas värme. Tål generatorn det? Där fanns tillverkare som hade en variant på vindgeneratorn för extra blåsiga ställen. Då hade man satt en kylfläns på generatorn. Man skall tänka på att när meteorologerna säger att det blåser 25 m/s så är det ett 10 minuters medelvärde. Då kan det mycket väl förekomma ställen med vindbyar på 45 m/s. Och råkar vindgeneratorn befinna sig just där just då så måste den tåla den vindbyn även om den är kort. Alla dessa 1,2 m vindgeneratorerna ger ungefär 100 W vid 8,7 m/s. Skulle generatorn stänga av vid 9 m/s ger det obetydligt mindre energi per år än den som ger 400 W vid 14 m/s eller Superwinds 350 W vid 55 m/s. Det är så kort tid på året som det blåser mycket. |
|
|
Livflotten är av modellen Viking RescYou Pro 4 mana i container. Är ISO 9650-1 certifierad, vilket är den högsta klassen. Flotten är självrättande, vilket för Vikings del betyder att den alltid är på rätt köl när den blåsts upp. En fyramanna flotte har oftast problem med att golvytan blir så liten att det blir svårt att ligga. Denna flotte är rektangulär, så botten är mycket längre. Barlastsäckarna på undersidan är så stora så flotten klarar ändå stabilitetskraven. Flotten är tung, drygt 40 kg, men jag räknar med att ha en del adrenalin i kroppen när jag behöver flotten, så jag skall nog orka få den i vattnet.
Jag har lagt flotten i en vagga uppe på ruftaket mellan doghouse och mast. Vaggan är byggd med en L formad plåt i för- och akter- kant. Den aktre plåten är fäst till bågen på överbyggnaden. Den förliga plåten är fäst med genomgående vagnsbult (med skallen på insidan). I de fyra hörnen la jag en stor kladd padding och la sedan flotten i det. Perfekt passform. Runt den hela har jag ett 50 mm spännband som låsts med en skothacke. |
|
|
Röstjärn. Jag har bytt byglarna som sitter i däck som håller vanten. Alla åtta. De var klena och av en kvalité som påminde om Biltema. Nu är det Wichards fasta byglar Ø 8,0 mm. Dessa har en brottgräns på 48 kN. Som jämförelse så har min Ø 6,0 mm riggvajer en brottgräns på 30 kN, m.a.o. går vajern av innan röstjärnet. I samband med bytet av röstjärnen så förstärkte jag fästena under däck mellan bygel och knä.
|
|
|
Dingen är av hård typ. Den är 3,5 m lång och 1,5 m bred monterad. Den kan delas på mitten för att sedan lägga delarna inuti varandra och läggas uppochner på fördäck och gå in lite över överbyggnaden. Hoppackad är den 1,85 m lång. Tyvärr så tar den hela bredden på fördäck men det går att sticka in foten under kanten och på det sättet ta sig fram till fören. Nu är dingen så stark så oftast så kryper eller går jag över den. Kutterstaget går precis framför dingen. Ankarspelet sitter fritt under den.
Dingen byggde jag med 50 mm cellplast som distansmaterial som jag sedan plasta med glasfiberväv och epoxy. Jag gjorde en plugg som motsvarar dingen hopsatt och har dess invändiga mått. Jag har fått bockat en u-profil som jag sedan kapat och svetsat hopp till förstärkningar av skarven. Därmed har jag fått två 50 mm breda plana ytor som ligger mot varandra i skarven och som är lätt att täta. Skarven styrs upp av fyra styrpinna och där har jag också excenterlås som håller samman delarna. Det tjocka distansmaterialet gör att dingen blir lättare, samt att delarna flyter även var för sig. Jag tror att där är flera fördelar med en hård dinge. T.ex. när motorn lägger av (det är inte frågan om om utan när), så går den att ro. Den är mer lättdriven och går därmed fortare eller tar mindre bränsle. Det är möjligt att sätta på segel. Inte så attraktiv för tjuvar. Snabbare att få klar för användning. Nu är den delad på mitten och formad efter båten så därför har jag fått den lång. Den är förvånansvärt lätt, 40 kg. Den flyter så högt att jag har en självläns när den är på lätten. Några nackdelar är t.ex. den finns inte att köpa, så jag har haft en massa jobb att bygga den. Den tar mer plats på fördäck än en urluftad gummibåt. Det är ett helt företag att, när man ligger för ankars, sätta samman den på fördäck och sedan sjösätta den. Det går betydligt lättare att ha den i vattnet och där sätta samman den, men temperaturen tillåter inte alltid detta. Här är en bildserie med hur själva bygget av dingen gick till. |
 
|
|
Häckstaget är utväxlat 1:8. Det är av 4 mm vajer. Den har en isolerad infästning till masttoppen för den används också som antenn till kortvågsradion.
Backstagen är av 5 mm vajer och har ett fyrskuret block och separat avlastare. Sträcks med hjälp av de aktre skotvinscharna. Backstagen går in vid förstagsinfästningen och sträcker upp förstaget.
Checkstagen är gjorda av 4 mm dynemalina och fästes till backstagsblocket. Checkstagen går in vid de övre spridarna och sträcker upp kutterstaget.
Kutterstaget sitter fäst till masten vid de övre spridarna. Är fäst i fördäck 50 cm akter om förstaget. Jag har satt en ögla på fördäck och en pelikankrok på kutterstaget, så när jag seglar kustnära så har jag inte staget på plats.
Genacker är på 65 m².Hissas till masttopp. Skotas med 4 mm dynemalina. Sitter till peken med en lina som gör att jag kan släppa tillbaks seglet till sittbrunnen när jag tar ner det.
Rullgenuan är tillverkad av Gransegel 2006. Det är en triradialskuren dakronduk och har påsytt UV-skydd i akter- och nedan- kant. Det är på 21 m². Sömmarna fick ett extra UV-skydd redan vid tillverkningen. Jag hade det inne på översyn vintern 2013-2014 och där hade bara blivit lite slitage i nedankant där seglet skavt mot pulpiten.
Den flytande skotpunkten har jag fått gjord med ett block som sitter längst ram på skotskenan. På undersidan är där fräst ut ett fäste som passar till 25 mm skenan. Ovanpå detta fästet är där fräst ett så djupt hack att jag kunnat bygga ett fiolblock. Allra längs fram har jag en låsskruv som går ner i skotskenan. Travaren är gjord på liknande sätt, ett fäste i botten, och ett mindre hack i framkant för ett linhjul. Bakom detta är ett hål uppifrån med en skruv på tvären där jag fäst schackeln till skotblocket. Framför det lilla hjulet på travaren finns ett fäste för trimlinan. Tillsammans gör detta att jag får en utväxling på tre till ett. Liksom storskotstravaren är dessa gjorda i svart delrin. Delrin för att den skall glida lätt, svart för att den skall vara beständigare mot UV-ljus. Denna konstruktion glider lätt även om där kommer ett sandkorn emellan, samtidigt som jag kan använda mina gamla skotskenor. Där är båtar som jordenrunt seglat med dessa blocken utan att de brutits ner av UV-ljuset. Trimlinan är tillbakadragen till utsidan på sittbrunnen där jag har en clamcleat.
Storsegel. Jag köpte ett nytt segel hösten 2016. Om man skall kappsegla får man inte göra seglet hur stort som helst. Nu skall jag inte det så seglet blev så stort som det var möjligt och det innebär 19,7 m². Det har fyra lattor varav de två översta är fullängd. Seglet har tre rev. Om man skall ha ett
Stormfocken är på 7 m² och sätts på kutterstaget. Denna har egna skotlinor.
Stormfocksfall. Fallet till stormfocken används också som upphal till spirbommen.
Skot till storseglet är Esymatics tvåväxlade. Drar man i en lina är utväxlingen 1:6, drar man i båda linorna är utväxlingen 1:3.
Jag har fått gjort en storskotstravare av delring. På undersidan frästes där ut en profil som stämmer med skotskenan. På ändarna frästes där in gropar där jag fäst linhjul så jag får en utväxling när travaren skall flyttas i sidled. Den har därmed utväxlingen ett till två. På ovansidan frästes ett hål där jag satt en struv på tvären som jag fäst schackeln till skotblocket. Hela klumpen är gjord i svart delrin. Delrin för att den skall glida lätt, svart för att den skall vara beständigare mot UV-ljus.
Storskotet sitter på en skena på bridgedäck mellan salongen och sittbrunn. Skenan täcker hela bredden på sittbrunn. På insidan av sittbrunnen har jag på vardera sida ett fäste för trimlinan, ett brytblock och en clamcleat.
Sprayhood. Lite akter om original sprayhooden har jag satt en 32 mm grov båge. Den har samma höjd som original sprayhoden, så jag har inte behövt flytta upp bommen. Bågen är fäst på utsidan av sittbrunnssidorna. Den är nog en av de mest uppskattade installationerna ombord. Från denna går där föröver en båge som täcker motsvarande sprayhoddens tak. Framkanten på denna båge har två ben ner till rufftaket, en på vardera sida om luckgaraget. Precis där bågen svänger har jag också två ben ner till rufftaket. I bågen har jag satt två 60 W solpaneler. Dessa är lite försänkta, så bommen landar på den grova aktre bågen. Under solpanelerna har jag gjort en plan skiva i glasfiber som ett tak i sprayhodden. I denna skiva sitter där två infällda läslampor och en högtalare. Akterkanten på denna skiva har en upplastad balk som hindra vatten från taket att komma ner i sittbrunnen. I ovankant på denna balk är där fästen för sittbrunnskapellet. I framkanten av sprayhooden, mellan taket och ovankant av instrumentlådan, har jag ett lutan glas. Det är inte särskilt högt, kanske 15 cm och ger inte mycket sikt. Att sen livflotte sitter direkt framför förbättrar inte sikten. Mellan detta glas och 45° akteröver har jag ett vertikalt glas på vardera sida. Det är ett misstag att dessa är vertikala, jag har besvärande reflexer i dom. Dessa två glas har en spalt i nedankant där alla fall och trimlinor löper in till avlastarna. I akterkant av dessa glas har jag markisväv, med stora rutor, som går bak till den grova aktre sprayhoodsbågen. Dessa tre glas är gjorda i lamellglas. Det är samma typ av glas som där sitter i bilens vindruta. Det är uppbyggt av ett 3 mm glas, en plastfilm och ytterligare ett 3 mm glas. Skulle där komma ett hårt slag mot glaset så spricker det, men det sitter kvar.
Lanternor. Jag har köpt en tvåsektorslanterna och en akterlanterna på Biltema. Dessa har jag monterat rygiryg så de blir en tresektorslanterna som jag satt i masttoppen. Ovanpå denna har jag en vit rundlysande lanterna med LED belysning. I pulpiten i fören sitter en tvåsektorslanterna. I aktern har jag en vit akterlanterna och en bit upp på masten sitter en vit motorgångslanterna. Dessa tre har glödlampor och används nästan bara vid motorgång och då har jag bättre tillgång till el även om man aldrig bör slösa med elen.
I sittbrunn har jag en trelägesbrytare som i läge ett tänder tresektorslanternan i masttoppen.
I mittläget är det släckt och i läge två tänds tvåsektorslanternan i fören och den vita akterlanternan. Dessa två lampkombinationer behöver jag aldrig köra samtidigt. Jag har en andra brytare som i läge ett tänder ankarlanternan, i mittläget är det släckt och i läge två tänds motorlanternan. Samma här, dessa två behöver jag aldrig ha tända samtidigt.
Radar av modell JRC 1500. Den har en 45 cm antenn (vilket ger 5,2° horisontell lobvinkel) och därmed lite klarare och mer lättläst bild än de som har en mindre antenn. Ju högre effekt man sänder ut, desto kraftigare eko får man. Denna radar drar 30 W men har en sändareffekt på 2,0 kW. Detta är en effekt som klarar kraftig dimma men det hade varit bra om den varit högre. Antennen snurrar med 32 varv/minut. Låter man den snurra och sända 20 varv (40 s) var 5:e minut blir snittförbrukningen 4 W eller 0,33 A. Jag tycker att detta är en låg förbrukning och ändå ett bra skydd. Är det inte för tätt med trafiken så ställer jag radarlarmet på att det skall larma om där kommer något närmare än 2,5 M. Är det ett fartyg hinner jag veja om det behövs, är det en annan båt eller land hinner jag ta en kopp kaffe innan jag behöver göra något. I mer trafikerade områden t.ex. södra östersjön, Öresund/bälten och Kattegat är där för mycket trafik och andra föremål så den larmar hela tiden. Då är AIS:en mycket bättre. Hade jag satt antennen på targabågen hade jag fått en enklare kabeldragning. Några nackdelar är att bommen kommer delvis i vägen för sändningen, jag ser inte över öppet havs dyningar, sändaren har en vertikal vinkel på ±15° vilket gör att salongen (och kojen) kommer inom sändningsfältet. Jag har satt antennen i masten vid de undre spridarna. Förseglet riskerar att dra ner antennen men jag har linor från antennen framkant ut till spridarnocken för att styra undan seglet och minska den risken. Anten/manöver kabeln får jag lossa ur radardisplayen var gång jag skall ta av masten.
AIS. Både sändande och mottagande. Den är ett bra komplement till radarn men ingen ersättare. Min AIS har inbyggd antennsplitter och USB anslutning till datorn. Intern kollisionsvarning. Jag har ställt den på att kommer någonting närmare än 0,5 M inom en halv timme så skall den larma. Jag kan inte använda den i norra delen av Öresund för där larmar den hela tiden. På ställen där farleden gör tvära svängar larmar den inte i rätt tid t.ex. uppe vid Skagen och vid Falsterborev. AIS använder båtens MMSI numer för identifiering. Jag har 265651160
Ultrasonic. Av fabrikat CleanABoat. Två sändare limmade inuti skrovet sänder en kort 24 kHz puls varje sekund och skall därmed göra att havstulpaner inte vill fästa vid skrovet. Tar 0,42 A och måste vara igång hela tiden. (Mycket energi.) Ger störningar på ekolodet. Jag tyckte det lät mycket bra men tyvärr så fungerar det inte.
Net 1 Gamla NMT nätet. Samma nät i Sverige, Danmark och Norge. Täcker hela Kattegat och Skagerack. Täckning en bra bit ut från hela den Norska kusten. Så långsamt att man inte kan se på TV med det. Jag använder det också hemma. Vid några tester skifta hastigheten upp mellan 1,5 och 0,7 Mbit/s, ner låg den på 0,6 Mbit/s. Det abonnemanget jag har kostar 300 kr/månad men där tillkommer 50 kr/månad i modemhyra. Jag tycker det är mycket pengar för så låg hastighet men jag hoppas det kompenseras av att där skall vara bra täckning i Norge.
Ekolodet är av typ silbio, modell Eagle Cuda 128. Jag visar bara djup och temperatur, men den är betydligt billigare än en som bara visar djup. Displayen är monterad i instrumentpanelen ovanför nedgångsluckan. Sändare/mottagare sitter fastlimmad till skrovet invändigt i babords kojbotten. Därmed slipper jag en skrovgenomföring men jag förlorar prestanda. Nu klara den att visa djup ner till 90 m och det är fullt tillräckligt för min del. Det är sällan som jag har nytta av den men vid något tillfälle är den bra t.ex. kryssa jag ut för Elbe mellan Brunsbüttel och Cuxhafen. Det var högvatten när jag lämna Brunsbüttel och därmed hade jag medström. Sjökortet visa att det är en ganska smal ränna att kryssa i, men det är vid lågvatten. Nu gjorde jag slagen tills jag kom in till 3 m djup och kunde därför göra mycket längre slag. Sjökortet sa att jag segla över en ö men det brydde jag mej inte om. Vid andra tillfällen är det tvärtom. På väg in mot Esbjerg mötte jag ett fartyg på väg ut. Jag var tvungen att ligga kvar norr om leden. När jag låg så att det var några meter mellan mej och fartyget så var det mest irriterande att ekoloden visa 1,7 m.
Datorn ombord är en Raspberry Pi 2. Operativsystemet är en variant av unix och versionen heter Jessy. Datorn är bara ett litet kretskort. Den har en HDMI utgång, en µUSB strömmatning, och fyra USB anslutningar. Den tar bara 3 W. Jag har monterat kortet på en bräda tillsammans men USB matningen och en dubbelbrytare. Den ena till datorn och den andra till skärmen. Hårddisken är ett 16 GB µSD kort. Jag kör OpenOffice och har en excel dagbok i den.
Solpaneler Två stycken 60 W paneler ovanpå sprayhoodstaket. Fabrikat Kyocera. Dessa har fästen så om jag lossar fästet på en sida så kan jag vinkla upp panelen. Detta går att göra åt fyra håll. Två stycken 80 W paneler ovanpå biminitaket. Fabrikat Multimarine Hjertmans. Dessa sitter fast. Jag räknar med att en 60 W panel ger 15 Ah per dygn och att en 80 W panel ger 20 Ah per dygn. Sammanlagt får jag alltså 70 Ah per dygn från solpanelerna. Dessa siffor är för skandinavisk sommar.
Generatorn köpte jag på Biltema. Den kan ge 70 A som mest. Original har Yanmar i princip ingen uppväxling mellan vevaxeln och remskivan för generatorn. Sen har denna samma diameter som generatorns remskiva. Detta resulterar i att generatorn aldrig kommer upp i ett varvtal som gör att den kan ge 35 A. Jag har satt på en ny remskiva på motorn som ger en uppväxling 2,5:1. Där fick inte plats med någon större. Dessutom bytte jag till en större generator. Ännu större behöver dubbla remmar.
Batterierna är av typen Trojan T145. Det är 6 V batteri med 260 Ah kapacitet. Jag har fyra stycken kopplade som två par 12 V bankar. Totalt har jag alltså 520 Ah kapacitet. De är av typen öppna våta blybatteri. Jag räknar med att dessa är så stora så de skall sällan ta slut och därför har jag inget separat startbatteri och därmed har elkopplingen förenklats avsevärt. Dessa är placerade i motorrummet akter om motorn. Varje batteribank har sin egen huvudbrytare och sin egen säkring i huvudcentralen. Kopplar jag bort banken från elsystemet så kan jag utjämningsladda den.
Huvudelcentral är placerad i motorrummet. Där sitter två 5x30x250 mm kopparskenor, en för plus och en för minus. I plusskenan har jag bultat fast huvudsäkringarna. Där sitter säkringar för SB batteri, BB batteri, startmotor, generator, vindgenerator, spänningsregulator, undercentral för salongen, undercentral för masten, undercentral instrumentpanel, kortvågsradio, ankarspel och 230 V inverter.
Minusskenan har i princip samma anslutningar. Alla kablar har ringkabelskor som är krimpta till kabeln.
Huvudsäkringarna är av typen Midi fuse. Dessa är 40x10 mm stora och fästes med två stycken 5 mm bultar. Finns i storlek mellan 23 och 200 A. Jag har använt 40 A, 80 A och 125 A. De största är till startmotor och batteri. Alla är tröga.
Underelcentraler. Där finns en undercentral placerad vid nedgångstrappan. Denna har 20 ATO säkringar varav 12 har brytare. Brytarna har en LED som indikerar att de är till. De övriga har en LED som indikerar om säkringen är trasig. Denna central matas med en 10 mm² kabel från huvudcentralen. De flesta kablarna är anslutna med ringkabelskor och 4 mm bult.
Under mastfoten i salongstaket sitter en undercentral med 8 ATO säkringar och 7 relä. Varje säkring har en LED som indikerar att om den är trasig, reläna har en LED som indikerar att de är dragna. Denna matas också med en 10 mm² kabel från huvudcentralen. Kablarna är anslutna till en skruvplint.
I instrumentpanel ovanför nedgångsluckan sitter en undercentral som matar instrumenten. Här finns sju grupper varav sex är styrda av relä och totalt 22 ATO säkringar. Radar och autopilot har sina egna relä. Salongsbelysningen över kök och kartbord är kopplad på denna central. En brytare i salongscentralen styr alla instrument utom autopiloten som har en egen brytare.
Var undercentral har avstörning genom ett PTC motstånd och ett överspänningsskydd. Var undercentral har sin egen huvudbrytare.
Spänningsregulator. När man har en större vindgenerator måste spänningsregulatorn vara av shunt typ. Det innebär att när spänningen blir för hög så börjar regulator att ta ström och pressar därmed ner spänningen. Denna energi hamnar i två värmeelement. Min regulator kan belasta systemet med upp till 80 A.
Vindroder Windpilot light. Ett pendelserver roder som styr huvudrodret. Kan till nöds fundera som nödroder. Man ställer kursen genom att vrida flöjeln med hjälp av två tunna linor. Det är steglöst, men fungerar inte särskilt bra. Jag brukar ta tag direkt i flöjelfoten och vrida den. Hela vindrodret är monterat i bakkant av akterplatformen. Flöjeln kommer lite i lä av sittbrunnstältet när jag seglar bidevind.
Frysbox Isotherm BI29. Den är på 29 l och termostaten kan ställas ner till –16°. Den har en luftkyld Danfoss kompressor BD35F. Den är gjord för inbyggnad och har ett lock där man bara öppnar den främre delen. Tyvärr så har den alldeles för dålig isolering. En optimistisk uppskattning är 1,0 W/C°m², som jämförelse så har glaset i ett bra fönster 0,5 W/C°m², alltså dubbelt så bra. Nu är modellen som sagt till för inbyggnad och därför har jag byggt in den i en isolerad låda. Hela boxen har därför vuxit i alla riktningar utom uppåt för vid den mest kritiska punkten finns där ingen extra isolering. Jag gissar att jag kommit ner i 0,4 W/C°m². Som all isolering så måste man skydda så att inte varm luft kommer in i isoleringen och kondenserar ut sitt vatten när den närmar sig den kalla sidan. På en frys betyder det att där skall vara ett lufttätt skikt ytterst. Jag har åstadkommit det genom att lägga ett tunt glasfiberlager på utsidan. Hela frysen installerades ganska sent och det skulle varit trevligt om där varit lite färg på utsidan. Boxen är placerad i det som en gång i tiden var BB stickkojs huvudända direkt akter om pentryt. Kompressorn står bakom/nedanför spisen. Nu när jag seglar hemmaomkring använder jag den som kyl och håller +8°. Kompressor och fläkt är så tyst så man tänker inte på det när den går, men det blir tyst när den stannar.
Kortvågsradio. ICOM IC-7200 med antennavstämningsenhet AH-4 och DR-7400 Pactor 4 modem.
Jag har en amatörradiolicens och anropssignal SA7CFU
Kupévärme Eberspächer D3W. Dieselvärmare som värmer vatten. Den har två effektsteg och ger max 3,3 kW. Jag har ett element på vardera kojsida i salongen. Jag har också ett element under durken. Dessa tre värmer salongen utan att där tillförs någon extra luft. Sen har jag också ett element (max 2,0 kW) som tar in luft utifrån (sittbrunnen) och blåser in den i huvudändan på styrbords stickkoj. Detta har två hastigheter på fläkten. Genom att man tar in kalluft utifrån som värms, så torkar man ut båten, men där går åt mer energi.
Vattenslingan är kopplad så att jag tar vattnet från motorns sötvattenkylning efter motorn. Sen går det via en pump genom värmaren och ut i slingan i båten. Alla elementen ligger i serie med varandra. Fläktelementet ligger sist. Slingan går sedan tillbaks till motorn sötvattenkylning strax efter där jag tog ut vattnet. Denna koppling gör att om motorn är igång, så kommer den värmen in i salongen om värmesystemets cirkulationspump är igång. Därmed kommer där svalare vatten till motorns havsvattenvärmeväxlare och det är där ingen som blir ledsen för. Eftersom dieselvärmaren är termostatstyrd kommer den att minska effekten eller stänga av om jag får mycket värme från motorn. Är pumpen ifrån påverkas inte motorns kylsystem. Det är samma expansionskärl till bägge systemen.
Motor. Jag hade tidigare en Yanmar YSB12 motor och när jag hösten 2016 skulle köpa en ny motor gällde det att hitta en som passa. Yanmarn hade en liggande cylinder och var därför mycket låg. Jag ville också gå upp lite i storlek och helst ha tre cylindrar för att få en mjukare gång. Nanni har en ritning på sin trecylindriga motor i profil där dom också hade Yanmar motorn i profil och den skulle alltså passa. Den kosta 55000 kr. Det är ett Kubotamotorblock med tre cylindrar och på 21 hk.
Yanmars motorfäste har de främre fästena betydligt lägre än de aktre. Eftersom jag har en rak propelleraxel behöver motorn luta ganska mycket bakåt. Med motorfästen som Yanmaren blir därför motorbädden ganska plan. Nanni har sina fästen i plan och betydligt närmre varandra. Detta betydde att de aktre fästen fick flyttas föröver så mycket att jag fick göra helt nya. Jag plast först upp en bädd i nästan rätt höjd. I denna ställde jag två rör och på toppen av dessa la jag ett plattjärn där jag hade svetsat fast två muttrar på undersidan. Dessa bitar plasta jag sedan fast i foten. Till sist spackla jag toppen med paddning så att jag fick en plan bädd i rätt höjd för motortassen. Till de främre fästena kunde jag svetsa ihop ett stöd som jag fäste i den gamla motorbädden och samtidigt flytta isär och fram fästpunkten för Nanni motorn.
Det gamla motorreglaget har två spakar och två vajrar. Gasvajern kunde ganska lätt dras om så att den passa men växelvajer (som är grov) fick jag förlänga och dra om. Nu blev växelspaken bakfram, men det vänjer man sig vid.
Jag köpet motorn via den svenska generalagenten och han säger att det inte finns några montageanvisningar till Nannis motorer. Men jag får ändå säga att han kan motorn och har varit hjälpsam när jag frågat.
Motorn har sötvattenkylning som standard och vatten går via en kort gummislang ut i avgasröret. Nu sitter min motor under vattenlinjen och det innebär att där finns risk att kylvattnet fyller avgassystemet och motorn. (Risken är liten för då skall vattnet sugas in genom impellerpumpen, och den släpper inte gärna igenom något vatten. Men pumpen kan läcka.) Jag har därför satt på en så kallad svanhals där vattnet går upp om över vattenytan innan det går in i avgassystemet.
Dieselmotorer har en returledning för dieselläckaget från spridarna som tillverkaren vill att man drar tillbaks till tanken och därmed kyls. Att tanken blir varm efter en längre stunds körning bryr man sig inte om. Jag har inte anslutning på tanken för en sådan ledning och har därför gjort en liten kylare på returledning och som jag sedan dragit den till förfiltret.
Dieselfilter och vattenavskiljare av typen CAV. Den har en glasskål undertill så man kan se om den skiljt ut något vatten. Jag köpte en vinklad slanganslutning till filtret, en så kallad banjokoppling. Denna svarva jag ner och slaglöda på en nippel med en gänga som passa på en liten kulventil. På andra sidan ventilen satt jag en slangnippel. Det blev en fin avstängning på dieseltillförseln till filtret.
Autoprop ställer stigningen automatiskt efter belastningen. Om jag har seglen uppe och motorn går på tomgång ställer sig propellern med stor stigning så den hjälper till att öka farten. Vid en krabb motsjö i hård vind ställer den sig till låg stigning så båten orkar gå framåt. Rör sig båten framåt och man slår back, vrider sig bladen 180° ställer sig på en låg stigning och ger ful bromskraft. Nu när jag lagt i en ny större motor behövde jag också en större propeller. Generalagenten tog min gamla propeller i inbytte när jag köpte en nya. Den har samma diameter men är trebladig. 20000 kr. Dyrt? Ja. Värt det?...
230 V inverter som klarar max 500 W belastning. Tar 0,2 A obelastad. Vid överbelastning (t.ex. ibland när jag startar vinkelslipen) slår den ifrån men efter en lite stund startar de upp sakteliga på nytt.
Vattentank i fören integrerad med skrovet. Locket ligger cirka 15 cm ovan vattenlinjen och akterkant 120 cm bakom tankspetsen. Delad på mitten. Rymmer 2x120 l. Fördel: Jag har ett dubbelskrov på båtens mest utsatta ställe. Nackdel: Vikten ligger långt fram.
Toa. Vattentoa med havsvatten. Modellen kallas i Sverige, stor. Allt avlopp går direkt till holdingtanken. Vattnet till toan kommer via båtens enda vattenintag.
Toaholdingtank. I förpiken på babordssida akter om vattentanken. Går ända upp till däck. Har en landtömningsanslutning som går via ett rakt 40 mm rör från däck ner till botten av tanken. I värsta fall kan man rensa det med bakändan på en båtshake. Tanken har också en andra tömmningsanslutning som går via en avtängningsventil och pump ut i havet. Det skall mycket till för att jag skall få stopp i båda avloppen samtidigt. Det finns en renslucka på sidan av tanken.
Dieseltank har jag byggt akter om motorn, för om det aktre stuvfacket, mellan sittbrunnsstuvfacken och under sittbrunnsdurken. Den rymmer ungefär 150 l.
Gasolspis Två hällar och ugn. Kardanupphängd som kan svinga ±35°. Jag seglar aldrig med mer är 20° lutning men även då kan där komma en våg som knuffar till båten så med 35° har jag lite extra marginal. Den enda gång den slagit i botten var när jag gick kraftigt på grund. Tyvärr så är där bara undervärme i ugnen så det behövs lite extra tankearbete när man använder den. Framför den sitter en crash bar som skyddar så att jag inte faller direkt på spisen.
Gasolflaskor Två stycken 10 kg plastflaskor. Har man bara en flaska tar den slut vid det mest opassande tillfället, alltså så skall man ha två. Nu hade jag plats till 10 kg så det blev sådana.
Ankarspelet är av typen Lewmar V1. Det är ett vertikalt ankarspel med bara en kätting/lin trumma. På ett vertikalt ankarspel går kedjan ½ varv runt trumman och med min klena kedja håller trumman i 8 länkar och har därmed ett bra grepp. Motorn sitter under däck i förpiken och är därmed väl skyddad. Manöverbrytarna sitter på däck strax akter om kättingboxen.
Till trumman köpte jag en sats så man kan frikoppla den från motorn och ta hem kättingen för hand. Man sätter ett vinschhandtag i den frikopplade trumman och vevar. Det är i princip inga vertikala ankarspel som har det som standard och få där man kan köpa till det.
Det tråkiga med snäckväxlade ankarspel är att snäckväxeln har så dålig verkningsgrad, kanske 60%. Det innebär att av motorns 700 W får jag maximalt ut 700 W x 60% = 420 W axeleffekt. I normalfallet räcker det. Har jag ankrat på 15 m djup och lagt ut kedja fem gånger djupet får jag 5 * 15 m = 45 m kedja. Denna väger 45 m * 1,12 kg/m = 50,4 kg. Spadeankaret väger 7,0 kg. Totalt får jag en belastning på 574 N. Spelet har en max kättinghastighet på 19 m/min eller 0,317 m/s. Det går alltså åt 574 N * 0,317 m/s = 182 Nm/s = 182 W för att lyfta ankaret. Motorn tar då 182 W / 60% = 303 W. Men det tar 45 m / 0,317 m/s = 142 s eller knappt två och en halv minut att ta hem ankaret.
Det var ett enkelt sätt att räkna ut belastningen, men tyvärr fel. När jag tar upp ankaret så går jag samtidigt framåt med motorn. Spelet lyfter då bara en kättinglängd som motsvarar vattendjupet, 15 m. Precis när ankaret bryts loss får jag en belastning på 15 m kedja plus 7,0 kg ankare. Kedjan väger 15 m * 1,12 kg/m = 16,8 kg. Totalt får jag en belastning av 238 N. Effekten som spelet tar blir motsvarande lägre men tiden ändras inte. När spelet har gått sönder är detta inte större kraft än att man klarar det för hand.
Har jag hela kättingen ute väger den 112 kg. Använder jag Delta- eller Bruce- ankaret så väger dessa 16 kg. Totalt får jag en maximal belastning på 1280 N. Med max kättinghastighet 19 m/min eller 0,317 m/s ger det en axeleffekt på 1280 N * 0,317 m/s = 406 Nm/s = 406 W. Motorn tar då 406 W / 60% = 676 W. Allt nästan inom gränsvärdena. Nu vet man aldrig hur mycket som fastnar i ankaret och därmed vilken belastning det ger. Spelet tål en maximal belastning av 4540 N. Kättingen har en brottgräns på 35000 N.
Simpson Lawrence utveckla CQR ankaret. Det vidareutvecklades till Delta ankaret. Delta ankaret tillhör föregående generation på ankare tillsammans med Bruce. Simpson Lawrence äger numera Lewmar och säljer ankaret under namnet Lewmar. Jag har ett 16 kg Delta.
Patentet för Bruce ankaret gick ut för flera år sedan och därför finns där massor av kopior av skiftande kvalité. Bruce har lagt ner tillverkningen av små ankare. Lewmar gör också en kopia av Bruce och kallar det Claw. Jag har ett 16 kg Claw.
Danfort ankaret är gammalt och har ett erkänt bra grepp i sandbotten. Fortress är en kopia av Danfort men gjort i aluminium men där man dessutom kan öka vinkeln på flyet för att få bättre grepp i lös lera. Jag har ett som motsvarar 16 kg.
Ankarkätting. HT G4 ¼” ISO kätting. Trots benämningen så är den 7,0 mm tjock. Stålet har en högre kvalité och är därmed starkare än vanlig kätting. Brottgräns 35 kN, vikt 1,12 kg/m. Jag har 100 m. Jag har kopplat 100 m 12 mm treslagen polyesterlina som förlängning på kedjan. När kedjan blir sliten 1:a gången vänder jag kedjan. 2:a, 3:e, 4:e, 5:e och 6:e gången kapar jag 10 m vid varje tillfälle.
Resårmadrasser. till båda solongskojerna.13 cm tjocka. Jag bredda kojerna med 7 cm innan jag köpte madrasserna.
VHF Anropssignal 7SY4353
Handhållen VHF
Elektrisk länspump. Utloppet mynnar i sittbrunn. Jag har börjat på att göra en styrning av pumpen som startar pumpen vid en signal från en flottör i kölsvinet. Sen känner jag hur mycket ström som pumpen tar. Den tar betydligt mer när den pumpar vatten än när den går torrt. Efter en liten stunds torrkörning stänger jag av pumpen. Då skall flottören ha slagit ifrån annars är där något fel. En gång per dygn startar pumpen. Skulle den pumpa så länge att flottören borde varit tillslagen har jag något fel i systemet. Vid fel går systemet över i felsäkert läge. Då startar pumpen en gång var tredje minut och kör tills det är torrt. Allt är byggt kring en PIC 12F683 processor. Den kan mäta spänning med upplösningen 5 mV. Koppar har en resistivitet på 17,2 nΩm. Laminatet har ett kopparskikt som är 35 µm tjockt. En ledningsbana som är 1 mm bred har då en area på 35 µm x 1 mm = 35 nm². Resistansen blir då 17,2 nΩm²/m / 35 nm² = 0,5 Ω/m. Gör jag då en 100 mm lång slinga blir resistansen 50 mΩ. En ström på 1 A ger 50 mV spänningsfall och då kan jag alltså känna strömmen med 0,1 A noggrannhet. Det är fullt tillräckligt. Processorn hinner utan problem med att läs av spänningen 1000 gånger/s. Det går också att programmera ett motorskydd utan att ändra något i kopplingen. T.ex. kan man slå av strömmen om där går mer är 2 A i mer än 1 s. Processorn drar ett relä via en drivtransistor.
Manuell länspump. Jag har monterat en Henderson Mk III pump i det aktre stuvfackets framkant som suger från det djupaste stället i kölfickan. Utloppet har jag satt på styrbords sida nära aktern och ganska högt upp. Då kan jag se om där kommer något vatten när jag pumpar och får därmed bekräftat att pumpen fungerar. Henderson pumpen är en membranpump är pumpkammaren sitter på ”framsidan”. Detta gör att man har kunna sätta ett lättåtkomligt lock in till pumpkammaren vilket avsevärt underlättar rengöring. Både sug- och avlopps- ledning har 25 mm diameter.
Jag har en likadan Henderson Mk III pump sittandes i babords salongskojbotten. Denna använder jag för att tömma toaholdingtanken. Dess avlopp går via en trevägsventil till avloppet som sitter under vasken. Detta avlopp delar den med köksvasken. Utloppet från holdingtanken har en låsbar avstängningsventil direkt på tanken. Direkt på sugsidan på pumpen har jag en avstängningsventil till ett sugrör som går ner i kölsvinet. Därmed har jag en länspump sittandes inne i båten.
När jag köpte båten fanns där en Whale membranlänspump sittandes i styrbords sittbrunns-stuvfack. Denna sitter kvar men suger numera från bassängen under motorn. Den delar avloppet med den andra sittbrunnslänspumpen.
Salongsdurk. Durk i salongen bestod av en glasfiber inliner med en filtmatta på. Denna matta blev fort blöt och aldrig torr. Jag kasta ut hela durken, plasta fast kojsidorna direkt till skrovet och byggde en ny durk med smala ekplank. Mycket trevligare och jag fick dessutom 2 cm extra ruffhöjd. Där fanns flera innesluta utrymmen där dräneringen hade satts igen som också blev åtgärdade. Jag passa också på att lägga ett rör från kölfacket upp till kojbotten så att jag kan sätta en extra länspump inne i salongen.
Sittbrunnskapell består av en bimini som alltid sitter uppe (där sitter två solpaneler ovanpå den). Sidorna mellan reling och mantåg har också permanenta tyg. Mellan sidotygen och biminin fäster jag ett tyg på vardera sida. Från biminin sitter där ett tyg med ett stort fönster som täcker hela den aktre delen av sittbrunnen. Slutligen sitter där ett tyg i framkanten mellan sprayhoodstaket och biminin. På detta sätt blir sittbrunnen helt täckt. Tillverkat av Kapell & annat i Malmö. Kosta en massa men var inte dyrt.
Skotvinschar typ Andersen 28 ST. Det är en tvåväxlad självskotande vinsch. Där sitter också ett par gamla Lewmar 12:or som används för att sträcka backstagen och skota genackern.
Fallvinschar typ Andersen 12 ST. Självskotande med en växel och den är faktiskt växlad. En på vardera sida om nedgångsluckan.
Avlastare. Nästan alla avlastare är av modellen Easylock mini. Där sitter på vardera sida om nergångsluckan en trippel och en 4 facks. Totalt 14 avlastare. Vart backstag har sin egen avlastare. På båda utsidorna av sittbrunnen sitter där en dubbel avlastare. Om styrbord är den ena för preventergajen och den andra till det pekefästet för genackern. Om babord är den ena för preventergajen och den andra till rullfockens revlina.
Löplina. Jag köpte ett svart band från Baltic som är just för att ligga på däck som en löplina. Jag blev något förvånad när det stod på bandet att det inte fick förvaras i direkt solljus! Nu ligger den på däck och vi har inte solsken här så ofta så jag får väl anse att jag uppfyller kravet. Bandet har en brottgräns på 20 kN. Den stora fällbara fästöglan från Seldéns har brottgränsen 44 kN och fästes med tre försänkta M8 bultar. Men var får man tag på försänkta bultar som har motsvarande hållfasthet? Helst skall de vara i klass 80. Till slut hitta jag Bumax 88 från Bulten Kanthal. En bult har en brottgräns på 29 kN. Har man otur så kommer all last på en bult och det håller den för. Ofta får jag påpekandet att det är väl bra men vad håller skrovet för? Det är rätt att man också bör kolla hur det ser ut där man fäster öglan. Jag har satt öglan så att två bultar sitter i den kant som överlappar skrov med däck. Det är det starkaste stället jag kan sätta dom på. Belastning på öglan kommer i huvudsak längs med däck och i den riktningen är däcket mycket starkt. Men tillräckligt? Vet ej. Det är absolut ingen anledning för att sätta klenare saker. Möjligen kan man sätta Seldéns mindre fästögla som har en brottgräns på 22 kN. Den är fortfarande starkare än linan. Den sitter med tre försänkta M6 bultar. En Bumax 88 M6 bult har en brottgräns på 16 kN. Då får man hoppas att belastningen fördelar sig på minst två bultar. Jag tyckte det var för klent.
Akterplattform. Jag har svetsat en båge av 25 mm rostfria rör med en rak akterkant. Denna är fäst i ytterkanterna på akterspegeln 500 mm över vattenlinjen. På mitten har jag ett stödben som går till nedankanten av akterspegeln. Mitt på den raka aktre delen har jag gjort fästet för vindrodret. Denna punkt ligger 350 mm bak. Om styrbord sitter badstegen. Ovansidan skall kläs med ekbräder.
Brandsläckare En 2 kg pulversläckare och två 2 kg kolsyresläckare. En pulversläckare släcker alla typer av bränder och kostar inte så mycket men använder man den i motorrummet när motorn är igång så fördärvas motorn. Där är också en massa arbete med att få bort pulvret efter att den använts. Kolsyresläckaren är helt ren och ofarlig för motorn. Men dyr.
Runt kanten på motorrumsluckan i sittbrunnen har jag satt fyra små lampor som motorrumsbelysning. Innanför trappan har jag satt två lampor som motorrumsbelysning. Det är totalt sex små glödlampor som ger ett bra ljus och därmed överblick över om något hänt i motorrummet. Användbart.
Salongsbelysning är med lysrör. Jag har satt rör med varmvit ljus. Dessa har lika bra ljusutbyte (lm/W) som LED men till en bråkdel av priset. Jag har ett över pentryt, ett över kartbordet och ett över salongsbordet.
Däcksbelysning. Två stycken 20 W 50 mm reflektor halogenlampor med flodljusbild sitter monterade på undersidan av de övre spridarna. Detta ger en bra belysning på däck med lite skuggor. En liknande lampa med spotljus sitter på framkanten uppe i masttoppen. Denna belyser mest masten och behövs för att se om där hänt något i riggen. De har varsin brytare i sittbrunn. Jag använder halogenlampor för att de är billiga, och jag har dom så lite tända så energiförlusten är obetydlig.
Jag har en gammal Garmin GPS 12. Den ligger numera som reserv men har fungerat utmärkt under många år. Enkel och har de nödvändigaste funktionerna.
GPS puck av fabrikatet GlobalSat modell G-starIV BU-353 S4. Det är en liten GPS-mottagare med en slad som kopplas till datorns USB-kontakt. Den skickar information om var den är och en del statistik om mottagningen, närmare bestämt RMC, GGA, GSA, GSV i NMEA format. Som alla mottagare idag så tar den också emot korrigeringssignalen från WAAS/EGNOS. Pucken innehåller en SirfStart IV GPS chip och drar bara 60 mA. Kurs och fart är helt ofiltrerat d.v.s. farten är hur avståndet mellan föregående position och den senast mottagna, skulle där då vara något fel på positionen (vilket där ofta är) så får man konstiga värden på farten. En plotter tar oftast ett medelvärde av de senaste värdena och presenterar därför att stabilare värde. Man får vara observant på att den har en magnet på baksidan.
Takräcke. Invändigt i hörnet mellan ruftak och rufsida har jag monterat ett längsgående räcke. Det är fäst i skotet mot förpiken och skotet mot sittbrunn. Däremellan är där två fötter upp till taket som fästs med genomgående vagnsbultar. Den är av 25 mm rostfritt rör som jag böjt svagt så att det följer taklinjen.
Vask pelare. Vasken sitter om BB. I den förliga ändan närmst båtcentrum har jag en 20 mm stång som går mellan bänk och tak. Den är bultad till både bänk och tak. Sitter mycket ivägen men är mycket bra att hålla sig i. Fördelarna är större än nackdelarna.
Targabåge. Jag byggde en trebenspelare på var sida i aktern. Den är byggd av 25 mm rostfria rör. Pelarna är 1,4 m höga. Mellan dessa har jag ett 32 mm rör i toppen. Invändigt i ovankant av styrbordspelare har jag hängt upp röret till vindgeneratorn i tre gummifötter. I höjd med mantågen har jag rör mellan de interna pelarna. Där har jag en gummifot som ett nedre fäste för vindgeneratorröret.
Åskledare. Under båten har jag fäst en skena 2000x50x5 mm i vecket mellan skrov och köl. Den sitter 15 mm från skrovet, plastad på några fötter. Den främsta foten har en kopparstav som går genom skovet. Denna sitter vid foten av maststödet. Maststödet har fått en kopparfläta till denna stav. Under däck har jag kopplat samman de två undervanten med mellan- och top- vant rent elektriskt med en 10 mm² kabel på respektive sida. Runt båten sitter där en aluminiumlist på kanten mellan skrov och däck. Skruvarna som håller samman denna skarv håller också denna list. Denna list är kopplat till topvantet. Dessa har jag sedan kopplat via en 10 mm² kabel kopplat till min jordningsstav. Aluminiumkanten fungerar som en samlingsledare för allt annat som skall jorda. Till denna har jag bl.a. kopplat sittbrunnsbågen, targabågen och de invändiga takgrabbräckena.
EPIRB med inbyggd GPS. Vid aktivering sänder den ett nödmeddelande upp till satelliter som länkar det vidare till svenska sjöräddningen. Båtpositionen ingår i meddelandet. EPIRB satelliterna tar också och pejlar sändare och därmed kan de räkna fram positionen, men det tar längre tid och har sämre precision. Den är programmerad med båtens MMSI nummer 265651160. Jag har monterat den direkt innanför nedgångsluckan. Man aktiverar den med en strömbrytare eller genom att kasta den i vattnet. Den flyter upprätt med antennen uppåt.
Radarreflektorn sitter på masten direkt ovanför radarantennen. Den är av typen hörnreflektor, kantlängd 32 cm vilket ger en ekvivalent yta på 7 m². Det hade varit bra om den var större men detta var den största som Hjertmans hade. Från ytterhörnen har jag satt en lina ut till spridarnocken vilket minskar genuans benägenhet att dra ner reflektorn och radarantennen.
Preventergaj. Jag har följt Seldéns rekommendationer och satt en lina från bomnocken fram till ett brytblock som sitter precis akter om förstagsinfästningen. Därifrån går linan längs block på mantågsstöttorn bak till en avlastare som sitter på utsidan av sittbrunn. Jag har en lina på vardera sida. Dom har en skothake för fästet till bommen. Under färd blir det oftast att jag bara sätter den ena, men den kan sitta kvar när jag gippat och satt den andra.
Avstängningsventiler. Ventilerna är kulventiler med en trekantig fot som står på skrovets insida och är fastsatt med tre vagnsbult genom skrovet. I stängt läge finns där en liten skruv på sidan av ventilen som man kan dränerar vattnet från kulan och därmed skyddas den från att frysa sönder.
Jag har en 19 mm ventil för vatten in. Den har en skrovgenomföring som ger en slät utsida. Tidigare hade jag satt en genomföring med svampformad utsida (de är de vanligaste). Vid farter över 3,5 knop fick jag inte in något vatten, vilket gjorde att motorn blev för varm. Jag bytte till en genomföring med slät utsida, och vattenintaget fungera i alla hastigheter. Allt havsvatten till motor, vask och toa kommer genom denna ventil. Jag har en 32 mm ventil för allt avlopp från vask, en länspump och toa. Denna har en svampformad utsida som ger lite sug. Har man en kyl/frys kompressor med kondensorn i avloppets skrovgenomföring kan det bli problem om utsidan är svampformad. Avloppet är torrt under färd. Jag kan inte använda en sådan kondensor för den kräver att där är ett avstånd på insidan mellan skrovet och ventilen där kylrören kommer. Detta avstånd är också en svag punkt i skrovgenomföringar, för knäcks röret där kan man inte stänga av vattnet.
Mässing är en legering av koppar och zink. Ren zink använder man på båten som offeranoder för de ”äts” upp innan järn. Tyvärr så ”äts” även zinken i mässing upp. Dagens skrovgenomföringar är av avzinkningshärdig mässing vilket gör att det tar längre tid innan de blir uppätna. Som en insikt om detta säljs det därför många rostfria ventiler. Rostfritt är snyggt att titta på men har dålig hållfasthet. De rostar inte men de spricker. I det militära är detta en gammalt känt problem. På ubåtar, som riskerar att få en sjunkbomb nära sig, har man extra höga krav på ventilerna i skrovgenomföringarna. Dessa görs i speciella kvalitéer av brons. Som sagt, mässing är en legering av koppar och zink. Alla andra kopparlegeringar kallas brons. Den vanligaste är blandningen koppar och tenn. I bronspropellrar är det ofta en blandning av koppar, tenn och aluminium. Bromledningarna på bilar är ofta gjorda i koppar nickel. Både ventilerna och skrovgenomföringarna på min båt är gjorda i brons. Det finns inte så många och är ganska svåra att hitta i Europa, men i USA finns där mycket att välja på. Jag köpte mina hos Defender. Sök på seacocks.
Där finns skrovgenomföringar gjorda i plast. Det är en glasfiber förstärkt nylon och är mycket starkt. Skulle du (mot förmodan) ha en stridsvagn (som har ett mycket lågt marktryck) som kör över ventilerna i din båt, så håller dom enligt deras reklamfilm för det. I ett stålskrov, där man vill undvika metaller av olika ädelhet är de ett bra alternativ. Tillverkaren vet att ta betalt för dom.
Överlevnadsdräkt. Jag har länge tänkt köpa något sådant men när jag sett priset på ett bättre sjöställ (inte överlevnadsdräkt) så har jag tänkt att överlevnadsdräkten är säkert betydligt dyrare och därför har det inte blivit något köp. Men så såg jag i den tyska katalogen från SVB att de hade en för € 270 och det tyckte jag var överkomligt. Jag kolla med Bachmans skeppshandel vad en överlevnadsdräkt från Viking skulle kosta och de sa 3000 kr, så jag köpte en sådan. Jag har provat att klättra in i den. Jag hade bara underkläder och ett linne, och det gick med lite ansträngning men hur kommer man ur den?
Swede-booy. Det är en vidareutveckling av rädningskransen och hästskobojen. Den är mjuk som hästskobojen med är en öppningsbar krans. Denna har avsmalningar vid armarna och är invändigt lite elipsformad. Den har också en fästögla för att kunna hissa upp den nödställde. Allt sitter fäst till båten via en flytande lina. Tanken är att när man närmar sig den nödställde, så skall man kasta i Swede-booyen och gå i en cirkel runt den nödställde som då skall nå bojen och ta den på sig. Sen är det bara att dra in och hissa den ombord.
Mantåget består av en 5 mm riggvajer. Brottgräns 22 kN. Den är fäst till targabågen via en kort lina för att kunna sträckas och lätt kapas vid en nödsituation.
Telefon. Jag köpte en liten 4G telefon som är lite mer stöttålig och vattenskyddad. Den kan ha två SIM kort. Standard µUSB laddning. Pris 130 kr.
Lucka i kojbotten. I salongskojerna har jag gjort en skiva som täcker hela kojbredden och den övre halvan av kojen. På undersidan av denna har jag fäst bräder som går ner i det ursprungliga hålet i kojbotten. Dessa brädor har hack på ovansidan i båda ändarna. Jag har då fått en funktion att när luckan är i planläge så är den låst. För att öppna den för jag den först framåt, lyfter aktre ändan, för den bakåt och så kan jag lyfta luckan. En finnes med detta är att jag kan låta den ligga i det öppna läget och därmed få en koj med högläge.
Självläns. I samband med att jag byggde om botten i sittbrunnen, så plasta jag in ett grovt rör genom dieseltanken som en självläns för sittbrunnen. Det har diameter 110 mm och kan därmed svälja rätt mycket vatten. I framkant av utloppet har jag spacklat upp en liten kan, så jag får lite sug när jag seglar. I sittbrunnsbotten har jag kapat till ett golvbrunnsgaller som täcket utloppet och minskar risken att förlora saker den vägen.
Crash bar. Framför spisen har jag satt en bom på tvären så om jag skulle trilla mot spisen (som är kardanupphängd) så stoppar denna bom fallet.
Havsköksvatten. Från mitt vattenintag i maskinrummet går vattnet via filter fram till en dubbelverkande fotpump vid köksvasken. Detta vattnet har sedan en egen pip till vasken.
Vattenfilter. I skrovbotten sitter en 18 mm genomföring in till en avstängningsventil. Sen går vattnet till ett 1 mm filter. Det vattnet använder jag för att kyla motorn men det går också vidare till en 10” filterhållare. I denna har jag ett 60 µm nylonfilter. Detta vatten har jag sedan både till pentryt och toan.
Autopilot. Jag köpte en Autohelm 4000 autopilot direkt efter att jag köpt båten. Det har aldrig hänt mej att den inte orkat, men drivenheten börjar nu efter 15000 M bli ganska sliten, så därför har jag nu köpte en ny Raymarine X-5 autopilot. Drivenheten är samma som till 4000 och därför har jag bytt den medan styrdatorn och kontrollpanelen får vänta till där blir någon tid över.
Sötvattenkylning. Havsvattnet kommer via ett vattenintag och ett 1 mm filter och går sedan, via en remdriven impellerpump, till värmeväxlaren och ut i avgasröret. På motorsidan har jag glykolblandat vatten som pumpas runt via en elektrisk pump. Original, och som jag har kvar, sitter där en 80° termostatventil och när den är stängd jobbar pumpen mot stängd ventil. Dumt. Skall byttas mot en termostat som startar pumpen när motorn är varm och så tar jag bort termostatventilen. I sötvattenkretsen, efter motorn, sitter ett T där jag grenar iväg vattnet till värmeledningssystemet. Detta vatten går via dieselvärmaren och pump runt i båten och tillbaks till ett andra T som sitter strax efter det 1:a. Därmed använder jag motorvärmen till att värma båten utan att påverka motorkylningen. Motorcirkulationspumpen kan jag köra så länge motorn är varmare än returvattnet från värmeledningen.
Maststeg. Jag har monterat steg i masten och det översta sitter 1,4 m från toppen, så jag kan klättra ända upp. När jag klättrar gör jag det på aktre sidan av masten. Jag sätter en kraftig travare i mastliksrännan och fäster en krok från säkerhetsselen till denna travare och kan därmed luta mej bakåt och ändå ha bägge händerna fria.
Flytväst klara inte läckagetestet så jag har köpte en ny. Det blev en spinlock deckvest 5D. Den uppfyller alla krav som ARC ställer, sprayhood, säkerhetssele, lampa, 170 N. Den har en UML Pro Sensor.
Coppercoat. En bottenfärg beståendes av epoxy där man blandat i en massa kopparpulver. Den använda epoxyn trillar av lite efter hand, men bara lite, så lite att tillverkaren garanterar att färgen varar i tio år, ofta femton. Där är en båt i klubben som använde Coppercoat under sin femårssegling runt jorden, och det fungera under den tiden.
Jag har två 230 V inverters, en mindre (500 W) som alltid är igång och en större (1200 W) som jag startar när jag behöver större kraft. Dessa har i princip sina egna uttag. Den lilla använder jag för laddning av små apparater t.ex. telefon och tandborste. Den stora startar jag när jag skall köra mikrovågsugnen eller vinkelslipen.
Jag har två intag för 230 V, ett i fören och ett i aktern. När jag ansluter det i fören till landström kopplar en kontaktor bort det aktre intaget så att den anslutningen inte blir strömförande. När jag får 230 V från något av intagen så kopplas inverterna bort och de båda näten kopplas samman och samman med landströmmen via två kontaktorer.
En del utrustning t.ex. batteriladdare och frysbox, ligger kopplade så att de går på 230 V om jag har landström.
Jag har gjort speciella förtöjningslinor till fören. Det är av vanligt 12 mm treslagen långfibrig polyester. Jag har splitsat en ögla i den ändan som jag fäster i båten. Sen sitter där en Forsheda ryckdämpare. Andra ändan är bara taglad. Det speciella med den linan är att dess längd är anpassa efter min båt. När den sitter på pollaren i fören är den så lång så att den nästan når till propellern, men som sagt bara nästan. Glömma gör man lätt och det är svårt att göra något åt minnet, men man kan göra saker så om man glömmer så får det inte så stora konsekvenser. Tyvärr är de så långa att det inbjuder att när man får hjälp med att förtöja så ger dom tillbaks den andra ändan. Konsekvensen med en sådan förtöjning är att när linan belastas kommer sidan med fjädern att förlängas medan sidan utan fjäder är stum och därför kommer linan att glida rund förtöjningpunkten och mycket snabbt ätas upp.
Britterna har ett uttryck om hur linan skall läggas på pollaren.
One turn around three hugs and one kiss.
Till dingen köpte jag en begagnad utombordsmotor av typen Mariner 2 hk. En enkel tvåtaktsmotor med inbyggd 1,0 l tank och utan backslag. Skall man backa vrider man motorn 180°, skall man stå still får man stoppa motorn. Den väger bara 10 kg.
Jag har källsortering på båten. Papp, papper, plast, plåt och glas läggs allt samma i vaskskåpet. När skåpet börjar bli full (efter cirka sex veckor) och jag kommer till en hamn med möjlighet att ta emot olika sorters sopor så tömmer jag skåpet och delar upp det i respektive kategori.
Fönstren på båten var av plexiglas och hade krackelerat. Jag köpte nya glas hos Stocksundet gjorda i polycarbonat. Det är av typ Lexan Margard som är en speciell typ av polycarbonat som fått ett lack lager. Allmänt så är polykarbonat mycket starkt men känsligt för repor och har ett hyfsat bra UV-skydd. Lexan är en stor tillverkare av polycarbonat, så när de tar fram en variant speciellt för båtar får man hoppas att de vet vad de gör. Med Margard skall UV-skyddet bli bättre och repkänsligheten minska, hur nu en lack skall kunna ge något repskydd? Fönstren är typiskt lite kilformade. Jag tog styrbords- och babords- fönster och la ovanför varan. Då fick jag en rektangulär bit som jag såga ut mina fönster ur med ett minimum av spill. Glasen är 4 mm tjocka. Fönstren sitter i en aluminiumram med en utvändig del som tätar mot överbyggnaden och en invändig del, som sitter i den utvändiga, och som håller glaset på plats. Original satt där en gummilist som passa både till ramen och glaset. Denna var ganska intorkad och kunde inte återanvändas, men omöjlig att finna ny ersättning för. Runt kanten på glaset fanns också en spalt. Jag fyllde denna spalt med ett 6 mm rep och limma sedan fast glaset mot den yttre aluminiumramen med en fogmassa. Det råka bli att jag var till båttillbehörsaffären och skulle köpa vanlig sikaflex. På samma hylla stod där en tub med en fogmassa som var till för att limma polycarbonat fönster mot aluminium, precis vad jag sökte efter. Jag la en så tjock sträng med fogmassa att den skulle tränga ut på utsidan. När jag tryckte i glaset och fäst det tillfälligt, kunde jag jämna till denna strängen. Till det fjärde fönstret hade jag lärt mej hur det skulle gå till och det blev riktigt bra. När väl fogmassan hade härdat och fönstret satt fast i den yttre delen, la jag en vanlig fogmassa runt kanten invändigt och skruva dit den inre aluminiumramen.
Jag vill ha en cykel med så stora hjul som praktiskt möjligt och då är det 20” och så skall den vara hopfällbar. Jag vill ha växel på cykeln och det mest stryktåliga är en kedjeväxel. Biltema hade en sådan cykel. Som vanligt har dom lite lägre kvalité på sina saker men ofta så det räcker. För cykeln innebar det att den har en sex stegs kedjeväxel och handbromsar till båda hjulen. Som ofta med båtcyklar kan man inte höja sadeln tillräckligt. Värre med denna var att det stora drevet fram var för litet. Det gjorde att man alltid cykla på den femte eller sjätte växeln och ofta ville haft en högre. Jag har avhjälpt detta genom att jag skruvat fast ett större drev på sidan av det främre drevet. (fanns på Biltema) Det fick plats under det befintliga kedjeskyddet. Cykeln väger cirka 10 kg.
Sjökortsprogrammet i datorn är från MaxSea. Till det har jag C-maps sjökort som täcker hela världen. Jag använder det nu när jag seglar i den norska skärgården. Det har en AIS funktion men det klarar inte att ta emot båten position från AIS signalen utan programmet kräver en separat GPS (puck) för det. På sjökortet visas båten position men det visas också i en navigationsruta tillsammans med kurs och fart. Tyvärr så är dess uppgifter inte filtrerade och jag har inte hittat om man kan lägg in ett filter. Broar finns med men uppgift om segelfri höjd står inte utskriven på kortet utan den får man klicka fram. Programmet har också funktioner för att visa grib-filer. Det kan också visa tidvatten och tidvattenströmmar men det har jag inte använt ännu.
Jag köpte en plotter från SVB i Tyskland av deras egna märke SEATEC modell NAV-6i. Den har en 5,6” skärm och använder C-maps sjökort. Till den har jag köpt MAX-N WN86 sjökortet som täcker hela Norge. Jag har monterat den i min instrumentlåda ovanför nedgångsluckan. Den drar 0.30 A.
Kastlina. Jag har en Hansa kastlina sittandes på babordssida på targabågen. Det är en enkel och bra säkerhets utrustning. I nödsituationer är det lätt att få lite längre räckvidd än bara armlängden. Till det har jag inte behövt använda den, men även vis mindre kritiska situationer kan den vara användbar. Till exempel var där en båt som segla in och skulle lägga till vid en stolpe. Han nådde inte fram till stolpen förrän båten börja glida baklänges, längre och längre från stolparna. När han kom glidandes förbi min plats kasta jag ut linan till honom, och så blev läget helt under kontroll. Ibland behöver man kasta en lina över nästan hela hamnbassängen. Att göra det med ett rep är svårt. I det läget kastar jag Hansalinan och dra sedan med den över förtöjningslinan.
Jag har en teleskopisk spribom av fabrikat Forespar. Den är tredelad och kan bli 4,7 m lång. Hoptryckt är den 2,1 m. Tjockaste delen har 51 mm diameter. Trycker man ihop den helt så blir låset i ena ändan blockerat så att det inte går att öppna. Den kändes ganska förargligt innan jag kom underfund med vad som var orsaken. Nu har jag satt en markering på röret vid max ihoptryckt.
Kikaren har 7 gångers förstoring och 50 mm linsdiameter. Det är vad som rekommenderas till båtar. 7 gångers förstoring, inte mer, för att få tillräckligt stabil bild. 50 mm lins för att få den tillräckligt ljuskänslig så att man kan använda den på natten. Den är vattentät och den har en inbyggd pejlkompass. Mycket praktiskt.
Vasken sitter på babords sida i förändan på pentryt. Den är i minsta laget. Det är den som jag fick med båten och när jag byggde om köket återanvände jag den. Där fanns en tanke att byta till större vid nästa ombyggnad men den blir nog inte av. Där finns inga avställningsytor vid sidorna av den. Jag har både havsvatten och sötvatten, båda via dubbelverkande fotpumpar. Avloppet går ner via en trevägsventil till utloppsventilen som sitter direkt under vasken. Den andra anslutningen på trevägsventilen är för att tömma toaholdingtanken.
Springpollare. Mitt på båten har jag satt en pollare på vardera sida mest för att användas till spring. Dom är i minsta laget, jag får plats med två stycken 10 mm linor. Därför har jag köpt större polare som nu ligger i båten och väntar på att monteras.
Vantskruvarna är av modellen Seldéns 7/16”. Det är denna storlek som rekommenderas till 6 mm vajer. På mittdelen av vantskruven har jag satt två stycken 3 mm skruvar där jag först satt på en mutter på skruven. Detta gör att när skruven är i botten sticker den ändå ut så mycket så att den låser vantskruven. Jag har satt självvulkande tejp över saxpinnarna och tycker därför inte att jag behöver vantskruvsskydd. Mellan vantskruvens nederdel och relingslisten har jag en tunn lina som skyddar så att skotlinan inte kan fastna i vantskruven.
Fiolstag. I samband med att jag fick en ny mast så sa jag till Seldéns att jag vill kunna hissa en genacker till masttoppen. De sa då att det håller inte masten för. Jag höllt på att säga att då får jag gå till en annan masttillverkare, men de föreslog då att om jag har ett fiolstag så skall masten hålla. Så då fick det bli ett fiolstag (och ytterligare två vanstruvar att justera när jag sätter på masten).
Motortassarna är bytta. Där sitter fyra gummitassar som motorn står på. Dom där satt var alla mer eller mindre trasiga. I samband med att jag bytte motor satte jag också in nya motortassar. Dom behövde knappt flyttas men dom gammal satt vinklade och det bidrog till att fördärva dom. Detta är korrigerat.
Batteriladdare. Under en semestersegling häromåret låg jag i Helsingborg. På morgonen varna några instrument att jag hade för dåligt med laddning. Då hade det ändå blåst hela natten. Senare förstad jag att vindgeneratorn var trasig. Nu var jag utan laddning men hade kontakt mot internet, så när jag varit ute och surfat en stund hitta jag att Hjertmans hade extrapris på CTEK:s laddare. Jag packa upp cykeln och cykla ner till Råå och köpte en CTEK M300. Den kan ge 25 A och är för batteribanker på upp till 500 Ah. Min är bara lite större (520 Ah) så den fick duga.
Propelleraxel och propelleraxellager byttes i samband med att jag bytte motor. Axeltätningen vid skrovgenomföringen hade minskat diametern med 3 mm. Den nya har samma dimension (25 mm) som den gamla. Där blev också en ny tätningsfläta i axeltätningen.
I fören, direkt framför toaholdingtanken, ovanpå BB vattentank, har jag byggt en kättingbox. Boxen sitter 2 m in från fören och därmed kommer kättingvikten (112 kg) in motsvarande. I toppen på boxen sitter ankarspelet. Boxen rymmer också repet som är förlängningen av ankarkedjan. Detta är fäst med en tunn lina (breakpoint) i boxen. Boxen är tät in mot förpiken men har en lucka i däck. I nederkanten har jag tre 18 mm hål ut genom skrovsidan för dränering av boxen.
Jag har ett reservvant gjort av en ren 6 mm dyneemalina. Den skall ha en brottgräns på 31 kN. Alla vant i min rigg är av 6 mm 19 trådig vajer. Den har också brottgräns 31 kN. Till reservvanten har jag en 6 mm T-terminal med gaffeländstycke. Jag har splitsat den ena ändan på linan och satt den i T-terminalen. Eftersom det är en gaffelterminal kan jag ta av linan. Vid ett vantbrott klättrar jag upp i masten, hakar av det gamla vantet, hakar i dyneemalinan, klättrar neråt och lägger den över eventuella spridare och går sedan ner. På däck tar jag av den trasiga vajern från vantskruven, förlänger vantskruven till max, gör en lång splitsad ögla genom riggbulten på gaffelterminalen, drar till splitsen för han och spänner till sist vantskruven. Dyneema vill krypa, så efter en stunds användning får jag spänna vantskruven igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar